Rörelsen inuti

Inkan har i sin blogg pratat mycket om den röda klänning hon önskade till en fest hon skulle på. Något rörde sig i mig när hon skrev runt denna klänning och lade ut olika lockande bilder med rött och röda klänningar. Ord och bilder dök upp hela tiden runt klänningen.

Det är ett tag sedan jag skrev dikter. Under slutet av 80-talet och under början av 90-talet läste jag mina dikter på bibliotek och på Café 44 ett antal gånger. Jag läste över huvud taget mycket poesi. Så småningom övergick jag till att skriva prosapoesi och senare ren prosa. När jag fick barn blev det inte så mycket av någondera. Litet vardagspoesi har jag skrivit, nästan som frusna ögonblick. Ibland har målningen fungerat på samma sätt som diktandet - nästan hela 90-talet gick åt till målande.

Det är en skön känsla när orden och bilderna tränger sig på och kräver uppmärksamhet. Samtidigt är det frustrerande när så mycket annat måste utföras under den tid man borde skriva eller måla. Försörjning och vardagsplock. Måste nog omprioritera min fritid...

För närvarande ser resultatet av rörelsen i mig ut på följande vis:

Den röda

klänningen

min behagfulla

sköld


mot kvinnor
med milda röster

mot män
med forcerad vilja

mot de glättiga
de sorgsna
de gränslösa



Svepande mjukt

dansar
min röda klänning

en slinga