Mammafel?

Kläcker ur mig en typisk mammakommentar.
"...och så schamponerar du dig ordentligt..."
"Om jag schamponerar mig alls, så gör jag det väl inte slarvigt heller!" får jag till svar.

"Är du arg mamma?"
"Nä, jag är bara lite småsur."
"Ja, det är bara vad jag förväntar mig av en mamma."

Snabbt, stressat står jag och gör i ordning två Finncrisp med cheddarost på. Otåligt säger jag:
"I det här läget skulle du inte få några mackor av pappa..."
"...så jag ska vara jääääävligt glad."
I vanliga fall svär han inte, men nu skulle han låta som jag kan göra när jag är fruktansvärt otålig över att det aldrig blir sängtime i tid.


Ovanstående utspelade sig nyss. Sådana här dialoger har vi jämt. Vad gör jag för fel, månntro? Ongan har alltid svar på tal.

Igår blev jag tvärilsk för att han aldrig somnar eller ens försöker, utan bjäbbar en massa till svar när jag ber honom sluta babbla eller klättra runt i sängen. Ungen sur, jag ilsk och sur.
"Du är inte särskilt trevlig när du håller på så här!" fräser jag.
"Jaja, du är inte särskilt trevlig själv heller!" muttrar ungen.

Ping - pong, ping - pong...