Thursday, November 16, 2006

Feminister och fruntimmer

Har i kväll varit och lyssnat på en föreläsning som Yvonne Hirdman, professor i kvinnohistoria, höll. Var väldigt positiv på väg dit, men tycker inte att jag fick alltför mycket nytt mig serverat. Hon är bra på att prata, i betydelsen att hon har ett dynamiskt språk.

Hirdman har bl a skrivit en bok som heter Det tänkande hjärtat och som handlar om Alva Myrdal - funderar på att läsa den. Någon som läst den och har något att säga om den?

Två citat, ett anmärkningsvärt och ett anmärkningsvärt bra, skrev jag dock upp:
"Hönset är ingen fågel och kvinnan är ingen människa" och historien hjälper oss att "frigöra oss från de dödas makt över våra liv". Det första är ett ryskt ordspråk som kvinnor lärde Hirdman när hon var i Ryssland och föreläste, det andra minns jag inte vem som sagt, men det är heller inte så viktigt. Jag gillar anledningen till att man ska kunna sin historia - även om vi inte tycks frigöra oss så förfärligt bra, vi människor.


I helgen var jag på en fest där en av de unga männen hade någon sorts andrahandskontakt med (den lede, nä, leda måste det bli) FI - inte var det roligt det jag fick höra om hur det kan gå till mellan damerna i det ledande skiktet. Men härvidlag är inte kvinnor bättre än män, tyvärr. Maktkamp är maktkamp, oavsett kön.

Festen där "hans galna moster från Alingsås", som någon beskrev henne, deltog, hade större delen av sin behållning för min del, just i samtalet med sagda moster. Hon hade varit hippie i Frankrike på sjuttiotalet och hade en hel del att säga. Fräsigt fruntimmer, säger jag. Sån vill jag bli på ålderns höst - fräsig, bestämd och besvärlig. (Inser plötsligt när jag läser igenom detta i den publicerade bloggen, att det är jag redan. Det är bara ålderns höst som fattas...)

Ja, och så är jag glad att jag har vänner att tala med när jag är i beråd. Ensam är man (läs "jag") rätt inskränkt - emellanåt. Tänk vad bra det är med samtalet!

6 comments:

Inkan said...
This comment has been removed by the author.
Inkan said...

Intressant - jag har inte läst boken om Alva. Vet ej heller om jag vill... Har läst ena dotterns bok om sin mor och sonen Jans bok -hans uppgörelse med de föräldrar som fått en så "ful" son.
Så jag känner mig tveksam... För mig är hon en bit politisk idéhistoria som jag inte orkar ta del av - känns lite främmande idag.

Man + kvinna ska avla barn - sedan ska samhället fostra kollektivt. Nja...säger jag.
Jag är nog allt för mycket individualist och troligen inte rumsren...

Däremot blir jag förtjust att höra om mostern som varit hippie och lärt sig att ta för sig - det vill jag kunna mera. Livet ut:)

Fräsig, bestämd och besvärlig är drag jag tycker är positiva... allt för många bara vänder kappan efter vinden.
När A säger bu
säger C bu och sedan fortsätter D,E,F etc att säga bu... tills någon kräks och säger bääää

Det viktigaste är att aldrig medvetet göra en annan människa illa.

AMber said...

Inkan: Jag är inte anhängare av Alva Myrdals idéer, inte ett dugg! Men jag tycker att jag vill veta mer om vad som "skapade" en sådan kvinna. Att det till en del var samhällets inställning till hur en kvinna skulle vara, har jag förstått av Hirdmans föreläsning, men jag vill veta mer.

Att vända kappan efter vinden är mig främmande - jag har inte ens en kappa, när det kommer till det. :-)

Inkan said...

Tror du inte att Alvas idéer liksom fanns i tidsandan...? Då man trodde att en stark stat, strakt politiskt parti - var lyckan för människorna och de skulle fostras upp till att bli ansvarstagande medborgare.
Jag får en känsla av både Orwell och fascism - det var något märkligt som hände under halva 1900-talet inom politik och synen på människan. Lite obehagligt och det verkar som ingen tänkte längre än till de politiskt fastslagna idéerna.
Jag förstår att som person är Alva intressant -även hennes make Gunnar. Både gjorde ju sig kända som danare av en ny ekonomi,ny poltik och ny syn på barnen.

Hi hi -har du ingen kappa... jag har en grön klassisk Lodenrock och så har jag en kort kappa ( nästan lång jacka) Ny för vintern -svart/vit ( så klart - jag kunde inte motstå)
Men jag fladdrar runt i vindbyarna:) Just nu rätt nöjd;)

Berit said...

Alva och Gunnar sade att om socialismen ska fungera någonstans så är det i ett land som Sverige. Homogent, inga rasmotsättningsheter, ett strävsamt och ärligt folk som vill göra rätt för sig och där det var skamligt att ligga samhället till last. Det fungerade så länge folk hade den inställningen.

AMber said...

Inkan: Jo, visst fanns det i tidsandan, men många idéer hade också med kvinnans bundenhet till hemmet, tidigare i högre grad, att göra. Många begåvade kvinnor fick oerhört inskränkta liv efter giftermålet. Det är den mer feministiska sidan av deras liv jag är intresserad av. Har läst mycket av Bang, av Elin Wägner, Fogelstadsgruppen... Allt detta är ju politik, ur något olika synvinklar.

Jag har en 2/3-lång dunkappa, men den är ju inte så lätt att vända efter vinden när den är stängd. När jag ska på operan, teater eller fest och vill vara riktigt fin, har jag en mörkblå yllecape som jag köpt i Helsingfors på Fina Varuhuset, för många pengar. Den, däremot, vänder sig efter minsta vindpust. Symboliskt så det förslår...

Berit: Ja, det har ju onekligen förändrats. Allra värst är det nog när politiker och andra som är avlönade och valda, eller höga chefer, lurar till sig pengar på mer eller mindre omoraliska sätt. Det undergräver folkmoralen rejält.
Landet har ju inte heller längre samma homogena folk, och att göra rätt för sig har vi till del, anser jag, förstört genom alltför mycket samhällsinblandning i människors ekonomi - en del av bidragssystemet är inte bra för någon. Många anser att samhället ska sköta mycket i våra liv, i alla fall ta ansvaret när det går galet.
Det är en komplicerad fråga, var gränserna ska gå. Ju mer samhället ska ta hand om desto mer storebrorsövervakning för att vi inte ska lura systemet.