I helgen har jag förärat mig själv en man! En vacker man med svarta jeans, knytskor och isblå ögon. Och de mest fantastiska armmuskler... Sade feministen. Det var som en fantastisk efterrätt! Bara njutning. (Funderade ett tag på om jag verkligen skulle skriva om det här, men so what, det är väl trevligt att sådant ingår i en singelkvinnas liv - varför skulle man inte få skriva om det?!)
Idag har jag ringt till Kina och talat med Samuel. Han har verkligen båda fötterna på jorden, den gossen. Lugnt och glatt berättade han en del av vad han sett och gjort. Och så talade han om att han längtade väldigt mycket efter mig. Inte uppskruvad eller gråtmild, bara lugn. Själv blir jag sån att jag inte vet vad jag ska säga, vad som är viktigt när man pratar så kort.
Idag hade Samuel sett bambu. Han hade varit på ett bambumuseum berättade han, och sett svart bambu. Kinesisk rockmusik lät förskräckligt , men "De har jättefin klassisk musik!". Musiken pratade vi om för att han ska göra ett bildspel, i Moviemaker, att visa i skolan när han kommer tillbaka. Känner jag honom rätt går han ut på nätet och letar upp lämplig kinesisk musik och lägger in i sitt bildspel. Han gör jättefina bildspel och är väldigt duktig på att välja musik till bilderna. Jag får, som vanligt, inte komma med förslag om vad som är lämpligt. Då får jag till svar att det kan jag ju göra i mina egna bildspel, så nu har jag lagt av att bry mig förrän han ber om hjälp, eller när det är klart - och då är det ju bara att berömma!
Samuel berättade att han fått nya kompisar. En pojke på svenska ambassaden i Hanoi, "han slår alla, men när han inte slåss är han snäll", och en plastkusin. Plastkusinen är kinesiska "så vi förstår inte varandras språk, men vi leker ändå".
På tisdag eftermiddag ska jag hämta dem på Arlanda! Längt-längt!
Jag gillar livet just nu!!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Grattis till den vackre mannen med svarta jeans! Åh, jag blir nästan avundsjuk...
Tack snälla Qi! Jag är nästan avundsjuk på mig själv! :-)
Men åh! Grattis! Hur hittar man bara en läcker man, sådär... som inte redan är upptagen? Jag måste byta hemort, det verkar inte bättre... Kan det tänkas bli fler helger med den läckre, tro?
Och så härligt att höra om Samuel. Vilken liten pärla han är. Och jätte-jättesnart kommer han hem! :-)
Ja, som sagt, grattis på alla sätt! :-)
Visionary Soul: Han mailade mig och frågade om vi skulle träffas - sa att han alltid tittat på mig.
Han är upptagen, egentligen, så jag vet inte hur det blir framöver. Jag är glad att det blev som det blev, trots det. Funderade starkt på att säga nej, men en kollega fick mig att välja njutningen. :-)
Jo, den lilla pärlan ska få en jättestor kram på Arlanda!
Aha... inte drömprinsen, alltså... för en sådan karl vill man ju inte ha ens om han blev ledig, för man vet ju hur han gör...
Men det hindrar ju inte att du kan ha kul med honom - DU gör ju inget fel, det är det ju HAN som gör... :-)
Mina ganska färska förstagångserfarenheter av "man som är otrogen" säger mig att... det vill jag inte göra om. Tror inte att jag skulle klara att hålla hans fru ovetande, i längden. För man skulle ju inte själv vilja vara i hennes kläder, liksom. Systersolidariteten slår till...
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Håller fullständigt med dig i allt. Det lär inte bli särskilt många gånger jag träffar honom, som du förstår. Men man ska inte helt slå ifrån sig godsaker som erbjuds en - inte alltid i alla fall.
Men så härligt, Amber!
Jag förstår dig precis.
(menar såväl presenten som sonen ... )jag har under årens lopp som ensamseglare förärat mig en present ungefär en gång om år, - samma paket - och tyvärr som för dig .., men jag är lycklig i veckor efteråt.
Eller månader.
Elisabet: Ja, jag känner mig också fånigt glad. Det är väl så att man behöver någon som rör vid en, så man känner sig levande.
Ensamseglare förresten, bra uttryck!
Post a Comment