Sunday, October 29, 2006

Söndagsusch!

En skönt slö helg. Borde gjort det och det och det - men nix! Det enda nyttiga jag gjort är att åka iväg och byta till vinterhjul på bilen.

Har pratat med sonens pappa om vecka 45 bl a. Då reser de till Kina och Vietnam - jag träffar honom inte på de 14 dagar de är bortresta! Jag vill verkligen att han ska få åka iväg med sin och pappa, bonusmamma och lillasyster, men det kommer att kännas hemskt. Jag kommer att längta och vara orolig att något ska hända honom. Oron är väl något man bär med sig som mamma, antar jag.

Jag borde använda tiden till att dejta män, men... Det vore trevligt, kul, skönt, att ha en man - men själva vägen dit är helt hopplös. Dejting är urtrist. Man äter middag eller promenerar med någon man i bästa fall har ett hyggligt samtal med. Och alla är (vi) ute efter något de (vi) tror är det perfekta, det som förmodligen inte finns. Usch!

Nä, nu får jag pigga upp mig med Mäklarna i tv 1 och sedan läsa sista delen i McCalls serie om Mma Ramotswe The Full Cupboard of Life.

5 comments:

Visionary soul said...

Den sortens dejting... det har jag aldrig ens provat vad jag vet, är helt mossig på flirtmarknaden... ;-) Men visst kan det väl vara lite trevligt att äta mat och småsurra med någon!

Du får komma och hälsa på mig så kan vi promenera runt sjön - vi kan väl kalla det för "dejting" så slipper vi DET dåliga samvetet! ;-) Och trevligt tror jag vi skulle ha, dessutom - alldeles utan de där kraven på perfektion.. och kanske skulle du lyckas hitta den enda singelmannen som (kanske) finns i den här stan...? :-)

Trist att vara utan sonen. Förstår precis. Hoppas att han får kul på den STORA resan, ändå...

Elisabet. said...

Nej, jag tror inte heller på dejting i den formen, även om jag är med på en sån sida.
Å andra sidan har jag ju träffat helt underbara män där .., druckit kaffe eller hälsat på hemma, ja, jag är ju så naiv så jag tror dem om gott ..-)

Somliga har blivit jättefina vänner som ringer eller mailar!

Men själva "dejting-momentet" är så urfånigt och känns aldrig .., normalt.

Därför kallar jag det inte för sånt, numera.

Jag säger att vi bara tar en fika och träffas.

Och var skulle jag förresten träffa någon?
Möjligen i kassan.
Jag går ju aldrig på krogen eller är ute och dansar eller så.

Celia said...

Åh, vad svårt att vara från din son! Men jag hoppas att du kan ta till vara på tiden och bara ägna den åt dig själv. Läsa härliga böcker och dricka rött te :) Flirta kan man ju göra - vem har sagt att man måste dejta? Jag är väldigt lycklig över att vara gift med min drömman, men ibland önskar man att man hade tagit bättre tillvara på singeltiden - och då tänker jag främst på den där självvalda ensamheten. Att bara ägna sig åt sig själv. Titta på gamla foton mitt i natten, måla en tavla när man borde diska, se sin inspelade favoritfilm för femtioelfte gången, läsa en bra bok hela natten utan att läslampan lyser i ögonen på någon som vill sova, blogga hej vilt...

Amber said...

visionary soul: Det vore trevligt med en flirt - om jag orkade...
Jo, jag tror vi skulle ha trevligt ihop! Prata mycket, gissar jag. :-)

elisabet: Man KAN ju träffa någon i en kassa, fast inte så stor chans, kanske. Men visst är det ibland trevligt att prata litet med någon ny även om det blir väl ytligt i längden. Men följa med dem hem, det aktar jag mig för.

Jag går inte heller på krogen - och om jag råkar hamna där vill jag inte prata med någon. Snacka om att trassla till det för sig själv. :-)

Amber said...

celia: Lyckans ost som hittat någon som du gillar att leva med!

Men visst finns det för- och nackdelar med det mesta. Jag har ju mycket tid för mig själv, så det du räknar upp kan jag göra rätt ofta ändå, när sonen är hos sin pappa.
Det blir nog bra till slut, jag får leva med mammaoron och saknaden ett par veckor. Värre kan man ha det. Sonen har det ju bra, så...