Lilla Momo har visat sig vara en katt som passar mig väldigt bra. Mycket stor integritet, hon vill komma av sig själv, annars blir det skutt iväg och gömma sig under badkaret eller soffan. På natten sover hon tätt intill mitt ansikte, kittlar mig med sina morrhår eller slickar mig på nästippen.
Hon är snäll och försiktig mot mina händer, biter eller klöser inte. Mot Råttis är hon dock mordisk och kastar den stackars musen högt i luften, fångar med klorna och biter och river så mycket hon kan. Normalt kattbeteende med andra ord.
För att få sova i natt blev jag tvungen att hiva ut henne från sovrummet och stänga dörren, eftersom hon hade fått för sig att det var lektajm vid tretiden - hoppa på mattes fötter i mörkret är en populär lek. För katten.
3 comments:
Ja, Inkan, om du visste vad jag längtarrrrr!
Fast du vet ju hur det känns...
Arbetar du hemma eller ..., ?
Jag längtar nästan ihjäl mig efter en katt, men arbetar ju så mycket .. jag tycker så synd om den i så fall att vara ensam så mycket.
Elisabet: Nej, jag arbetar mest borta, men katter är huvudsakligen solitärer, så det är ingen fara. Det är nu när hon är så liten som det kan vara litet speciellt, men hon sover största delen av dagen ännu - även när jag är hemma. Jag har ett par lampor lysande och radion svagt på P2 när jag inte är hemma.
När hon blir större kommer hon att vara ute tidvis, så då är hon nöjd ändå.
Post a Comment