Elisabets inlägg om parfym påminner mig om att det snart är dags att byta till sommarparfymen Cliniques Happy. Min vinterparfym heter Provocative Woman (på flaskan står det som jag skrivit, även om sajten har en annan idé), vilket sonen tycker är otroligt passande. Wonder why?! Dock brukar han njutningsfullt pusta "Äntligen!!" när jag byter till Happy. Han tycker det luktar mamma. Jag byter alltid den 1:a maj. Varför? Bafatt...
Jag gillar att dela in året i olika delar, även där det inte behövs. Kläder, skor, utemöbler är sådant som man måste förändra med årstiden i vårt land. Väskor, parfymer, sjalar är roligt, men inte helt nödvändigt att byta efter årstid, ja, eller någon annan tanke man har runt att ändra. Lust, till exempel. De blommor jag köper under året för att ha på matbordet, bredvid sängen, på pianot... varierar förstås utifrån vad man kan få tag i just den årstiden.
Jag har alltid parfym på mig när jag arbetar. Ibland på helgerna också, men sällan under sommarlovet. Jag älskar dofter. Begriper mig inte på de doftlösa blommor man odlat fram.
På den tiden jag mest åkte tunnelbana hade jag alltid en parfymerad sidensjal att dra upp för näsan om det luktade för illa runt mig. Jag är fruktansvärt lukt/doftkänslig - förr kunde vissa lukter utlösa hemska migränanfall. Avslöjade en gång en pojkväns otrohet genom att, utan att ens luta mig fram mot honom, känna att han använt ett hårschampo jag absolut inte kände igen.
En av de saker jag inte har näsa för är pengar...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
19 comments:
Va'...sommarparfym....?
Där ser man - alltid lär man sig något nytt!
Själv är jag doftfreak och "känner av" min omgivning oavbrutet...vet, DMH är lite märklig!
Samuel
Jag var parfymälskare förr - innan jag blev överkänslig mot dofter. Då tänkte jag inte alls på allergiker. Trodde att de bara överdrev.
Men nu - när jag får hosta av parfymdoft älskar jag inte alls när folk omkring mig doftar, och jag får svårt att andas... Ofta måste jag byta plats om jag hamnar bredvid någon nyparfymerad...
Damparfymer är konstigt nog värre än herrd:o.
DMH: Jo, jag vet att du är litet märklig - med det namnet är man ingen dussinvara. ;-)
Det finns både för- och nackdelar med att var doftfreak, mest fördelar, ller hur?!
Bloggblad: Ja, ibland har vi i kören haft medlemmar som inte tålt parfym. Att avstå har känts konstigt, ibland t o m gjort mig arg, men parfym är ju inte livsnödvändigt, så...
Underligt att damparfymerna är värre - mer blommor kanske. Månntro herrparfymerna har fler syntetiska dofter, eller tvärtom. Det kan man säkert ta reda på.
Hur går det med blomdofterna då? Är du överkänslig där med?
Blommmor ska dofta! Absolut.
Med parfymer har jag ett oregelbundet förhållande... MEN jag har en favorit bland dofter:
Musk ( Alyssa Ashley) - mina barn säger att den doften är jag. Just den doften.
Och det är den doft jag känner mig ense med - så den är nog min.
Gillar din sista mening, där jag ler igenkännande, "Jag har inte näsa för pengar"!
Inkan: Ska kolla din doft - jag är så nyfiken på andras val!
Men myskdoft vet jag ju hur det luktar.
Ja, känner man sig ett med doften, så är det rätt!
Byter du någon gång? Jag byter efter 5-7 år ungefär.
Eva: Ja, är det inte nesligt (näsligt?) att gränsen går just där? ;-)
:) det finns många fördelar med en näsa som verkligen fungerar, men ibland kan det bli för mycket. Om jag tycker att det luktar, inte doftar, på något sätt, då måste jag hitta orsaken. Det det som skapar lukten/odören måste väck. Ibland är det bara jag som känner det och det är väligt irriterande för mig och för omgivningen...
Näsa för pengar... det måste vara en extrautrustad näsa, för det har inte jag heller.
Jag ser nästan enbart fördelar med att vara ett doftfreak då man får ytterligare en dimension som de flesta andra inte tycks använda sig av. Tyvärr!
Samuel
Hahaha...ja det är näsligt!!
Panter: Jag känner igen det där. Det är sådant som ger mig migrän. Man lär sig vad man ska/kan undvika.
DMH: Absolut. Det är nästan alltid ett positivt tillägg till livet. Ibland, t ex på natten i mörkret när man går förbi en balsampoppel, som man inte ser och säger till sitt sällskap "Åh, känner du poppeln?! Vilken ljuvlig doft!" och man får till svar: "Va?? Jag känner ingenting..." Då förstår man att man har begåvats med en extra dimension.
Eva: Ja, inte sant! :-)
Mitt doftsinne har på gott och ont försämrats... jag far inte lika illa av dofter som förut - men det är trist också.
Starka blommor kan jag stå ut med en kort stund, får inte astma av dom. Men - i kören är det ett gissel. Jag tycker att det är lite orättvist att jag ska hosta mig igenom en konsert bara för att nån vill lukta starkt... det är två damer i min kör, som väl är sitter de i en annan stämma, som alltid "glömmer" att vi är två som får svårt att andas.
Förr använde jag nästan alltid Moschino - men, som sagt, numera luktar alla parfymer rent illa i min näsa. Alla. Det hände nåt när jag slutade tåla dem.
Bloggblad: Nejmen, så trist att luktsinnet kan förändras på det viset. Vet man vad det beror på?
Dock håller jag med om att man måste ta hänsyn till om andra är känsliga eller allergiska.
Alltför starka dofter ger mig fortfarande migrän. Hoppas dock jag slipper någar större förändrignar på luktområdet.
Jag duttar på mig lite Rush när jag går och lägger mig .., sen snusar jag på min armled och känner ... ååååååå ..., så ljuvligt!
Elisabet: När du går och lägger dig... Njutare där! :-)
Min mamma blev för kanske 20 år sedan helt av med doftsinnet och läkarna verkar inte förstå hur det gick till. Hon har lidit ganska mycket av detta, bl.a. blir det svårt att avgöra om matvaror är färska eller inte. Ibland är det rimligen en välsignelse att slippa viss stank, men framför allt har det inneburit en stor sorg. Hon älskade dofterna av bl.a. syren och viol.
Jag är för övrigt själv allergisk mot en massa saker, men inte mot parfym och kan bli lite irrationellt purken när jag tvingas avstå, även om jag givetvis gör det om någon är känslig. Märkligt med purkenheten, parfym är ju inte livsnödvändigt som sagt.
Sen tror jag i och för sig att det ibland handlar om att ha på sig lagom mycket parfym. Många är inte medvetna om att man efter ett tag blir van vid sin egen parfym och inte känner den lika starkt. Det är lätt att man sprutar på lite mer då, för att man får för sig att parfymen kanske blivit lite avslagen. Men omgivningen får ju då en överdos. Man får tänka på hur mycket pafrym man hade på precis när man köpte den, och sen hålla den dosen.
Anna Suis parfymer gillar jag och en expedit sa en gång att hon medvetet konstruerat dem så att man ska kunna spruta på mycket utan att doften blir så mycket starkare för det. Jag är lite skeptisk till det, men det är lätta dofter som jag än så länge inte fått några klagomål på.
mz: Hej! Vad kul att du visar dig!!
Trist för din mamma - luktsinnet kan ju verkligen vara en källa till njutning.
Anna Suis parfymer kände jag inte till sedan tidigare - ska kolla om det är något för mig, som ju arbetar nära andra människor hela dagarna. Och det är helt sant att man inte känner sin parfym efter ett tag. Det märks ju efter sommaren, då jag inte använder parfym, att det är starkt det man sprutar på sig i vanliga fall.
Kul å va här! :-)
Själv har jag nyligen fyndat Calvin Kleins "Euphoria" när C/o Stockholm hade utförsäljning (de håller kanske fortfarande på, men det är nog ganska utplockat). Är så himla glad, för mig är det en perfekt alroundparfym. Fyllig och lyxig till kvällsbruk, men ändå med så pass mycket lätthet att den funkar dag- och sommartid.
Den ursprungliga Anna Sui (som heter "Fragrance" tror jag) har jag inte sniffat på, men de övriga gillar jag från medel till jättemycket. Enda nackdelen är att åtminstone de lättaste av dem inte håller så jättelänge, man skulle behöva spreja på 2-3 ggr under dagen, räcker inte med en morgonapplicering.
Post a Comment