Lucianäsduk anbefalles

Har kört Samuel till Berwaldhallen där musiklasserna ska ge två luciakonserter i kväll. Lyssnade på deras fina skiva "December" i bilen på vägen både dit och hem. På vägen dit hade jag dessutom Samuels röst som ackompanjemang.

Insåg att jag nog måste ta med stora näsduken till konserten i kväll.

Vinterbad och vinterspel

Har vinterbadat för första gången i mitt liv. Ja, så mycket vinter det nu är. Kallt i vattnet är det i alla fall. Det gjorde ont i fötterna och vaderna när jag gått ut så långt att det gick att doppa sig. I övrigt var det rätt skönt. Bastu krävdes förstås före. Kommer att bada varje lördag hela våren och nu fram till jul.

I det allra svartaste på bilden ligger det kalla, mörka vattnet och skvalpar.

Samuel har i kväll uppträtt med UFiS, Ungt Folk i Stockholm har jag för mig det betyder, ett folkmusikband med unga personer och två unga, duktiga lärare/ledare. Härlig och sprittande musik! Saxofonisten längst till vänster är Samuel - han är både lång och långhårig. Utanför bilden, till vänster om ledaren, hon med fiolen står ett tiotal med fiol, en med gitarr, en vid pianot och en ledare med dragspel.

Lugna dej mänska!

Kanske får jag lära mig att skriva kortare inlägg. För att hinna med allt jag gör, får jag göra de nödvändigaste nedslagen på varje plats - i sängen t ex. :-)

I morse körde jag Samuel till tåget vid 7.30. Han skulle till Värmland för att spela in ett tv-program om spöken. Det ska bli en serie program om skrivande - därför ska han och kompisen blogga om spökjakten.

Eftersom jag börjar mina lektioner kl 9.30 på tisdagar åkte jag hem och gjorde mig i ordning och åktes edan till jobbet. Där möttes jag av en vikarie, som sa att jag inte behövdes... Kom på att jag skulle på styrelsemöte (Lärarförbundet) och att det flyttats till en konferensgård en bit bort. Körde till Dieselverkstaden först för att hämta biljetter till en av Samuels konserter, hämta en bok som jag ska ha läst till bokcirkeln nästa torsdag.

Full rulle till kursgården, styrelsemöte till 12.00, lunch, iväg till jobbet igen, lektioner till 14.50, läsa och besvara mail till 16.00 (jo, det finns gott om mail), elevvårdskonferens till 17.10, full rulle till söder där styrelsen skulle träffas på en restaurang 17.30. Jösses. Hemma vid 21-tiden. Ovanligt tidigt.

Framåt midnatt har jag kommit i säng efter ihållande arbete hela dagarna och kvällarna, i veckor nu. Inte bra.

Men idag skippade jag inte det roliga i alla fall - middagen på restaurangen. Jag har mina kloka minuter.

Läsinfluensan

Wosh, så började jobbet och tiden för renovering blev minimal. Tiden för smitta blev maximal.

Wosh, så fick jag 40 graders feber, visserligen bara feber i 4 dagar och ont överallt, men sedan... Inte orka stå, inte tal om att gå. Ligga i sängen som en död fisk. Tant doktorn ordinerar vila. Jaha, så nu har jag legat platt i två veckor!!! Visserligen har jag lyckats läsa en hel del, men ingenting annat har ju blivit gjort. Kort promenad till kylskåpet, när jag väl ville äta liiite. Sedan viiila. Kort promenad till bokyllan, sedan vila. Löjligt!

Eftersom jag inte planerat läsningen fick det bli det jag, i renoveringsröran, lyckades greppa ur olika högar. Samuel har propsat på att jag ska läsa det han läser nu, vilket jag oftast gör - han har bra smak (ehh, jag tipsar ofta): The lightning thief, The Sea of Monsters och The Titan´s Curse, som handlar om en pojke som, enligt de skolor han blir utkastad från, har ADHD och dyslexi. Det visar sig att att han utan problem kan läsa gammalgrekiska - han är son till en av de tre stora grekiska gudarna, en half-blood. Riktigt spännande böcker! Jag lär mig en del om den grekiska gudavärlden på kuppen. Rick Riordan heter författaren och både Samuel och jag läser dem på engelska förstås. (De finns på svenska också nu.)

Förutom ovanstående tre har jag klämt Helena Henschens Hon älskade, en läsvärd bok både ur allmänbildningssynpunkt och för att historien är fantastisk. Språket är dessutom en fröjd! Har också läst Marie Hermanssons: Svampkungens son, Roslund/Hellströms: Flickan under gatan och är snart klar med Kerstin Ekmans Mordets praktik. Hermansons bok är en ok historia, går fort att läsa, lär inte lämna kvar så mycket i längden, Roslund/Hellströms deckare har ett språk som tilltalar mig. Ibland minutiösa beskrivningar av ställen, syner, dofter. Själva historien är en hyfsad deckare. Tyvärr kunde man rätt snart förstå slutet, men det kanske inte var det som var viktigt i just denna bok.

Kerstin Ekman bok, tja, jag brukar suga i mig hennes språk, de fantastiska beskrivningarna av naturen och människans tankar, men här är det s a s inte hon som skriver, utan en man. Njae. Men jag har en tredjedel kvar och ska diskutera den i min bokcirkel, så det kanske visar något jag missat hittills.

Nu ska jag samla krafter inför morgondagen - då SKA jag gå och jobba! Inte mer influensande nu. Basta!!

Puh!

Efter sex timmars dörrfodermålande bjuder jag mig själv på en GT och chèvre med honung innan jag börjar laga mat.

Några grannar grillar på gården och diskuterar högt med norrländsk dialekt, det är småkallt, det luktar höst och tv-kontrollen är trasig. Då får det bli Kallifatides´Vänner och älskare i kväll.

Hallands Väderö

Tre kvinnor och fem barn och så småningom två kvinnor och fyra barn några dagar på Hallands Väderö. De stora barnen, dvs tre 11-åringar, sov på ett loft där åskan, regnet eller vinden dånade flera av nätterna.

Ön är verkligen fantastisk. Jag tyckte vattnet var kallt, men Siri och två av de stora barnen har badat - länge. Lösgående hästar och kor, harar och massor av fåglar har vi sett. Säl såg jag nära mig när jag satt vid stranden en kväll. Och så den vackra bokskogen förstås.

Senast Samuel och jag var på Hallands Väderö var 2001, då han precis fyllt tre år. Då som nu bodde vi hos Samuels kompis Emil och hans mamma Siri, som är min väninna. Deras släkt har ett stort hus på ön alldeles vid vattnet, så de har varit där flera veckor nu.

Då pojkarna var tre tog jag en bild när de sitter inne i ett stort ihåligt träd, som Siri kallar Älvans träd. Häromdagen tog jag en bild på pojkarna i samma träd. De kom knappt in...

Jag körde hem igår genom ett regnigt sydsverige. Samuel är kvar på ön och har ringt och skickat bilder från promenaden med kompisarna runt ön. De är i Sandhamn på norra delen av ön just nu.

Tralassel och pylyssel

Och så snubblade jag på dammsugaren nu, mitt i natten. Himla liv i trapphuset eftersom dörren stod öppen. Och så har jag målat i sju timmar idag, fönsterfoder och hallväggar - tråååkigt, men fint. Och så är jag trött. Och nu ska jag sova, trots att somliga söner, säger inte vilken, sitter bredvid och besserwissrar sig över att jag börjar alla meningar med och. Haha! Där slutade jag en mening med och också.

Sonen säger att jag måste skriva att jag skrev "snbuublade" istället för, jaja..

Vår trefärgade IKEA-pall, Samuel, då 4,5 år, bestämde färgerna och jag målade. Visst blev hallväggen fin! Tyvärr blev dörrfodren gula i jämförelse så nu måste jag köpa vit oljefärg och måla dem med...

Eleonora går förbi och ger mig uppmuntrande tillrop med jämna mellanrum och litet olika grannar stannar och pratar när jag målar fönsterfoder i solskenet. Det blir en gårdsangelägenhet på ett behagligt vis.

Elvispa livet

Med oändligt tålamod och lika mycket trötthet arbetar jag mig i snigelfart mot ett tomt rum. Jag tömmer mitt sov/arbetsrum.


Lyssnar till Peter Englunds sommarprogram där han tar upp just rensandet och genomgången av gamla papper och ting. I motsats till honom längtar inte jag till det förflutna. Jag kikar gärna på gamla bilder, noter - t ex Barnatro - texter/dikter, listor, gamla manusutkast som är tryckta sedan länge, urklipp och underligt sparat krafs av olika slag, men blir fort mätt och ångestfylld. Jag vill faktisk vara just här, just nu. Allt annat är jobbigt.

"En främling korsar mitt spår - och det är jag." säger Peter Englund om rensandet och minnena. Är det så? Hmmm.


Rummet ska målas om och bli till en mycket liten sovrumsdel och ett bibliotek. Jag är trött på att alla rum översvämmas av böcker, bokhyllor, bokhögar och tidskrifter. Samuels bokhylla har jag fått rensa - böcker han läste i förskoleklassen och i ettan, som böckerna om Lasse Majas detektivbyrå, har gått till hans lillasyster, som gärna läser dem. 10 sådana böcker hade han - meningslösa att köpa, han läste ut en sådan på 20-30 minuter. Jag slutade köpa dem med tiden och övergick till tjockare böcker som Harry Potter i stället. Då var han 6 år, precis som lillasyster är nu.


Barnatro, ja. Den skaffade jag för att den var närmast äcklig, i ett anfall av att driva med min egen antireligiositet. Så småningom blev den som en nära vän, jag sjöng en stump litet då och då och tänkte inte på vad jag sjöng. Rätt ofta blev det instant poetry med icke-religiöst innehåll. Nu vet jag inte riktigt vad jag tycker - måste man tycka?!


Nu är det en sabla röra överallt och all min tid som jag skulle använda till läsning går till praktiskt liv. Vojvoj. Samuel är hos sin pappa den här veckan, så jag bordebordebordeborde kunna koncentrera mig.


In med en bomb! Men rädda katten. Och pianot. Och saxofonen. Och mina texter. Och fiolen. Och mina målningar. Och böckerna av Susanne Brögger . Och... Äh, jag hoppar bomben. Det blev för krångligt. Och likadant som förut. Fast mer jobb.

Önskefrukost

Morgon på farmor Åsas ö. Jag frågar:

"Vad vill du ha till frukost, Samuel?"

Ett snabbt svar från Wiispelande gossen i soffan:

"Senap och bakpulver!"

Jag känner hur irritationen stiger, vill ha det snabbt fixat. Morgnar är inte min grej. Särskilt inte trassliga morgnar, även om jag är ledig.

Åsa tar mig i armen, leende, och plockar tyst fram senap och bakpulver. Vi ställer fram det på Samuels plats och jag säger med vanlig röst att frukosten står framme. Jag vet att han redan har glömt att han över huvud taget har svarat på frågan.

Efter några tillsägelser om att det är frukostdags sätter sig Samuel med tankarna kvar i spelet, som förväntat. Det tar en liten sund innan han helt registrerar att något är konstigt med frukosten... Måste säga att han tog det bra.

Sommarpyssel

I dag fyller fiskeexperten 11 år och i går fyllde fiskeexpertens lillasyster 6 år. Till lillasyster Signe sydde jag en apkostym, om hon önskat sig. Det visade sig ta en himla tid - 10 timmar - men sedan kände jag mig otroligt duktig...

Fiskeexperten lyckades få tre abborrar när vi andra inte fick ett enda fjäll. Han fick också lära sig att rensa själv, vilket gick riktigt bra.

Och farmor Åsa satte förra året näckrosor i lilla potten och nu blommar de friskt!

No swear diet

Vad hjälper det att sonen satt sin mor på no swear diet - man behöver bara gå på stan så inser man hur fel ätteläggen har. Man ska svära! I alla fall på Götgatan.

Sonen säger, efter att ha sett inlägget, att "i så fall får du bara svära på Götgatan".

Fabel från Babel

Väckte Samuel vid 10-tiden. Plockade ur hans bokhylla fram Lennart Hellsings Fabel från Babel, med bilder av Fibben Hald, och började läsa verserna högt. Det slutade med att vi båda låg och växlingsläste rader och verser.

Så fick jag också chansen att berätta om Babel, Malta, Vladivostock, Bender, Kioto (!) och Tunis, liksom om drottningen av Saba, kung Salomo, kastrater, seralj, Timur-lenk, kristallbonbonjär, Nebukadnessar och andra spännande personer och ting. Kung Midas och Scheherazade kände han redan till.

Fabel från Babel är en fantastisk samling verser med krumsprång och hopp i språker, som får en att både skratta och tänka till några extra varv. Ibland är det som om man bleve upp- och nervänd plötsligt. Boken är härlig både för barn och vuxna, men en hel del kan man som vuxen behöva förklara för att lustigheterna ska gå fram.

Grått och blött

Inte lätt att roa sig när dagarna går i blött och grått. Igår såg vi Ice Age 3 och sonen provade hattar. Riktigt snyggt.

Ludvig fan och andra kompositörer

Talade i telefon med Samuel i går. Vi kom att tala om musiken jag hade i bakgrunden. Samuel trodde det var Bach, vilkens förnamn han hade koll på. Jag frågade om han visste vad Beethoven hette i förnamn. Nix, det visste han inte.

Ludvig van..., sa jag.

Samuel, blixtsnabbt: Va´? Mozart, då? Han hette väl typ Johan Djävlar Mozart...

Samuel trodde jag sa Ludvig, faan... Vi skrattade gott och utvecklade flabbande fler liknande namn.

Läser just nu Ulf Lindes memorarer, vari han säger Bra konst är inte märkvärdigare än bra rostbiff. Han säger också att Man ändrar sina tankegångar alltför ofta. Kanske är det bästa att hålla sig till de två, tre tankar man verkligen omfattar. Inte så dumt, faktiskt, tycker jag.

Stuprörsmorgon

När jag för ett par timmar sedan drog ur öronpropparna hörde jag ett svagt kvillrande i stupröret utanför mitt sovrumsfönster. Regn! Upp och ut på balkongen! Doften av regn, fuktmättad luft mot huden... Aaah! Doftade på den blekrosa New Dawn som slagit ut på spaljén.

Intog frukosten på balkongen, läsande senaste numret av Språktidningen, iförd min egensydda tunna morgonrock. Tyget köpte jag i England i början av 90-talet för att ha till köksgardiner. Det var modernt med blommigt och jag tänkte att för en gångs skull ska jag har ett riktigt hysteriskt mönster. Inte blev det några gardiner, jag var för feg.

1997-98 när jag var gravid och förskräckligt varm, sydde jag en kort morgonrock i japansk enkel stil av tyget. Den älskar jag fortfarande, trots att jag ibland skrattar åt hur otroligt otypisk tyget är för mig.

Blandade sysselsättningar och färger

Detta läser jag just nu - läser en skvätt ur den ena och en liten skvätt ur den andra. De små stunderna blir det Noréns En dramatikers dagbok, som man inte orkar läsa långa stycken i ett sträck, innan jag somnar blir det Patricia Cornwells Scarpetta. Jag har läst alla böcker om Scarpetta - ett femtontal blir det nu. Fascinerande kvinnobild Cornwell målar upp av rättspatologen och hennes strukturerade arbete i farliga miljöer.

Ulf Linde har en skarp hjärna och är därför fascinerande att läsa - jag landar genom att läsa en text som så tydligt är fast i jorden. Han tänker och är sällan tvärsäker. Från kart till fallfrukt: 70 korta kapitel om mitt liv et cetera, tja, titeln säger väl allt.

Samuel spelar på sitt Wii The Legend of Zelda: Twiligtht princess, nedan hängande på pilatesbollen, och upprepar ordet smithereens* blandat med det irländska smidirins, som ordet kommer ifrån. Vi såg ett av Samuels favoritprogram, Mythbusters, igår kväll. Där spränger de alltid någonting into smithereens, som vi uttryckte det när vi såg gårdagens smällar. Både Samuel och jag går ofta runt och upprepar ord vi för tillfället fastnat för - just nu alltså det jag skrivit om.

Vi har legat, njae, jag har legat på stranden och Samuel har badat i det iskalla vattnet de senaste dagarna. Ena dagen hoppade han runt drygt 1 1/2 timme i vågorna och de andra runt en timme - ramlade baklänges lååångsamt och njutningsfullt, hoppade, dök, simmade, hoppade från en brygga eller en stor vattenstudsmatta, bara låg, eller doppade sig med huvudet under vattenytan gång på gång. Allt för sig själv, trots att han haft kompisar med ett par gånger. Dem har han lekt med en stund, men sedan återgått till sitt eget njutande av vattnet. Jag kan beundra människor som så totalt går upp i något, särskilt något så "onyttigt".

I dag orkar vi inte med stranden, utan sitter hemma och fifflar med allt möjligt (mest jag, somliga fifflar på med sitt spel mest hela tiden). Jag har just upptäckt att en ny vallmo slagit ut - ytterligare en färg... Sibirisk vallmo, blandade färger, står det på den lilla skylten jag petat ner bredvid plantan. Blandade, jojo. Glädjande, jojo!

*Smithereens betyder små fragment.

Sommarkvällar

Sommarkvällarna är så sköna! Alla fönster och dörrar står öppna för att släppa in litet svalka. Samuel sitter och spelar Wii, jag läser på balkongen och Samir sover på balkonggolvet eller på ett av borden. Jag reser mig med jämna mellanrum för att titta på blommorna eller hämta något att dricka.

I eftermiddag har jag fått bannor av Samuel för att jag blir ilsken och svär, så han säger att jag är på no swear diet... Att ha barn är att bli uppfostrad. Först är man unge och får inte göra som man vill, sen är man vuxen och har unge och så får man inte göra som man vill i alla fall...

Svalorna, ja, jag vet att det inte är svalor utan tornseglare, men svalor är ett vackert ord - nå, svalorna tjuter över gården i sitt fångande av den dagliga födan.

Sommarlov och växtsäsong

Min New Dawn är full av knoppar. Nu är den så hög att den slingrar sig in på balkongen. Snart kan jag börja morgonen med att dofta på nyutslagen ros.

Här ser man hur den klättrar längs balkongsidan. Till vänster har jag en kaprifol och på balkongen står min stora, fina Shastaros också den full av knoppar. Mårbackapelargonen i sin blå kruka mår också fint, men har inga knoppar än.

Min skånska granne Kristina och jag brukar köpa litet av varje till gården när sommaren nalkas. I år blev det ett par olika vallmosorter, bl a denna vita drygt halvmeterstora dansklänning till blomma. Blomman är stooor - som en större öppen hand!

Och nedan den vackra frökapseln som är den transformerade dansklänningen.

Jag sitter på min balkong denna min tredje sommarlovsdag och bara njuter - läser och hoppar upp med jämna mellanrum och tittar på blommorna, som om de skulle förändras på en kvart eller en timme...

Och snart kommer Samuel från sin pappa. Han har varit på Svenska Kryssarklubbens seglarläger en vecka. Första dagarna i hällregn och de var tvungna att bada varje morgon. Hu! 7 grader och hällregn och så hoppa i spa't... Inget gnäll där inte. Han är min hjälte! Ja, även om han inte hade badat hade han varit min hjälte, förstås!

Ryktet

...om min död är betydligt överdrivet! Men hur hinner människor både jobba - särskilt lärare - och blogga undrar jag. Livet har verkligen gått på högvarv den senaste tiden.

Ett härligt uppehåll i stressen hade jag i Kroatien från den 16 - 23 maj . I kammarkören jag sjunger i gjorde vi en resa till en fantastiskt vacker ö, Korcula, där vi bodde i ett nunnekloster. Vi gav bl a en konsert i Dubrovnik, som är en ovanlig stad med blanka vita gator i centrum.

Dubrovnik i eftermiddagssol.

Det bästa med resan var att få bo så nära Adriatiska havet, ungefär 10 från mitt fönster till vattnet, lugnet och frånvaron av onödigheter i klostret, den oerhört goda maten, solvärmen och det turkosa vattnet. Ja, det finns så oerhört mycket som var bra. Korcula är ett mycket bra resmål! Jag har sällan njutit så helhjärtat av ett resmål, som av detta.

Utsikt från fönstret vid fotänden av sängen...

och utsikt från fönstret till höger om huvudänden av sängen.

Mina badande körkompisar nedanför mitt fotändsfönster.

En sjöborre vi tog direkt ur havet, krossade med en sten och åt den goda, gulaktiga rommen ur.

Behaglig Valborg

Ofta säger jag "det här är bästa tiden på året". Det gäller både våren, sommaren och hösten. Inte så ofta på vintern, men det händer när snön vräker ner och alla ljud dämpas av den vita fluffiga snön. Just nu njuter jag av de små gröna outslagna bladen mot den blå himlen - i synnerhet hängbjörkens ljusa slöjor av grönt.

Jag hade absolut inte tänkt se någon valborgseld - för mycket folk för mig som träffar folk jämt - men Samuel tyckte att jag skulle göra honom sällskap till två brasor, per cykel. Det var mycket trevligt, träffade bl a männsikor jag spelat teater med och stod vid brasan där jag på 80-talet ansvarade för och tände det stora fyrverkeriet. Jag hade, i sann feministisk anda, i kulturföreningen klagat på att kvinnor aldrig fick göra sådana roliga jobb, bara sälja korv, vilket jag vägrade. Nå, jag fick det roligaste jobbet. Älskar fyrverkerier!

Majbrasan i Neglinge 21:34.

Nu cyklade jag från den ena brasan till den andra i mörkret med sonen och det var så skönt och befriande. Nästan som när jag var liten. Jag bara hakade på honom. Det gick att återuppleva den där allt-är-spännande-känslan igen!

Den 1:a maj skulle Samuel till pappa igen, så vi cyklade iväg, många uppförsbackar är det dit. Bilden här nedan visar vad sonen tyckte om min cykelprestation när vi skulle tävla i uppförsbackarna... Pust.

I övrigt ägnar jag tid år att parallellt läsa Joseph Cornrads Mörkrets härta och Olof Lagercrantz noggranna genomgång och analys av densamma: Färd med mörkrets hjärta. Den första läser vi i bokcirkeln och den andra tycker jag tillför en del, så romanen blir vidare. Lagercrantz bok köpte jag när den kom ut 1987, men jag har inte läst den. Läste annars mycket av Lagercrantz på 80-talet.

I kväll ska Samuels lillasyster Signe sova hos oss, men först ska vi alla tre till goda vänner för att grilla. Jag hoppas på en behaglig kväll.