Djurgårdslördag

Detta "konstverk", bestående av lappar som man skriver när man ska handla, borde tillskrivas Elisabet, som var betydligt tidigare ute med idén...

Vårsalongen på Liljevalchs för tredje gången i går! Nu med Samuel, lillasyster Signe och så barnens farmor Åsa. Att se konstutställningar med barn eller ungdomar är att få alldeles nya ögon. Men nu har jag sett årets Vårsalong så den kommer ut genom öronen - fast det var det värt.

Att äta lunch på Djurgården första riktigt varma soldagen var väl inte så välbetänkt. Smockfullt överallt. Vi tänkte äta på trevliga Blå Porten, men kön var lång och det var varmt och trångt, så Åsa föreslog Rosendals trädgårdscafé. Där var också lång kö, men det gick rätt fort. Härligt tjock bönsoppa åt vi alla fyra i växthuset. Solen sken och det satt nog lika många ute i solen som inne i växthusen.

Snyggaste sonen i stan, som denna morgon mätte 163 cm - 1/2 cm kortare än mamma, som väl börjat krympa...

Skolliv och liv efter skolan

Ibland får man härliga överraskningar i livet. När jag satt och drack GT med min väninna Siri i fredags kväll fick jag på mobilen ett oväntat samtal. Jag fick en inbjudan till en fest för en av mina "gamla" elever kvällen därpå. Han skulle få en överraskningsfest (med ca 70 personer) eftersom han fyllde 18. Föräldrarna ville gärna att jag skulle komma eftersom jag betytt mycket för pojken och han fortfarande tydligen pratade om sin gamla lärare. Det kändes verkligen som en ära.

Det blev mycket trevligt! Samuel följde med och var sin mors stolthet, liksom min gamla elev var sina föräldrars.

Huset var nedsläckt när födelsedagsbarnet kom hem från ett biobesök med sin flickvän. Tala om överraskning när massor av människor hoppar fram och ropar Grattis! !

Födelsedagsbarnet kom ihåg väldigt mycket från våra år i hop. Bl a att vi skrattade mycket på fredagarna. Det gör jag med mina elever emellanåt fortfarande - jag känner mig så laglös när det blir fredag och vi alla ska vara lediga. Rätt härligt att det blir till ett minne i andra människor.

Att vara lärare är ett stort ansvar. Man kan både förstöra och göra gott och finnas kvar i människors minne hela livet. Jag minns en sträng och duktig lärare jag hade i svenska på högstadiet. Hon bjöd hem oss alla på hembakta bullar. Dock berättade hon, i ett annat sammanhang, att när hon arbetat i trädgården hade hon ett oslagbart sätt att få bort jord som fastnat under naglarna - hon bakade bullar. Jag åt nog ingen bulle.

Jag tänker också på hur många missuppfattningar som lagras i våra minnen - både hos lärare och elever - och som sedan inte försvinner. Här går vi med våra "felaktiga" minnen och skrattar eller är sorgsna. Nå, så länge man skrattar må det ju vara hänt.

En av de situationer och/eller uttalanden jag kommer att minnas är härom veckan när jag, i något sammahang, sa "nära skjuter ingen hare" och får ett blixtsnabbt svar av en gosse: "Jo, om man använder atombomb". Svårt att hålla skrynklorna i ordning då.

Hmm, såå rolig har vi det nog inte ändå...

Somliga arbetar

...och det är jag som är somliga! Nationella prov så det går att bygga hus med mängderna. Har räknat ut att jag kommer att rätta/bedöma 560 prov!! Jag kommer att räkna ut hur många uppgifter jag rättat/bedömt också. Inte att undra över om man är litet vimsig i huven, eller inte orkar lyssna på roliga historier, eller svarar uppåt väggarna ibland.

En himla tur att jag har helt fantstiska elever - otroligt bra resultat på de prov vi hittills gjort! Men så har vi arbetat hårt med att man alltid måste förstå det man gör. Att man alltid ska fråga sig om saker är rimliga, och om inte - varför? Alltid kontrollera. Läsa myyyycket och se filmer utan svensk text, läsa böcker på engelska och svenska och recensera muntligt, skriva en engelsk text i veckan under en period av flera veckor och läsa upp. Läsa och förstå, läsa och förstå - aldrig nöja sig med att man inte fattar.

Om eleverna bara vore duktiga vore det väl ok, men de är trevliga och härliga också. Och förbaskat roliga emellanåt. Jag har ett himla bra jobb. Men trött blir man. Väldigt trött.

Det blir nog en GT hos Siri i kväll, trots att en hel drös 12-åringar är där för att se film och äta tacos och chips och dricka läsk. De hörs genom väggen till mig ibland - smäller i dörrar och illskriker. Samuel är med. Han var nyss över och hämtade två lådor med våra filmer...

Det blir chevre till GT:n.

Kronan hänger i ett träd utanför Dramaten just nu, ja, det hänger flera stora kronor i trädens kronor. Vackert!

Learning Study eller en dj-a dag

Går en 10-poängskurs vid högskolan i Skövde, Learning Study i matematik. Idag skulle vi filma en noggrant planerad lektion, där eleverna bl a skulle skulle gå från konkret uttrycksform till symbolisk vad gäller decimaltal och ordna representationsformer av samma tal (t ex 0,4 och 0,40).

Ja, sedan analyserar man vilka tillfällen eleverna har fått att lära sig detta och hur de eventuellt lyckades. Jag testar dem skriftligen också efter ett par dagar, liksom jag testat dem några dagar i förväg. En mycket kort sammanfattning, men dock.

Lampan i overheaden, som jag helt kort skulle börja med, visade sig vara trasig - åtminstone trodde vi det. Filmkameran krånglade, datorn samarbetade inte med kameran, bla bla bla. Slutligen landar det hela i att vi inte hittar det vi filmat och min dator påstår att den inte har någon ström, adjö.

Lektionen genomförd, inget vidare genomförd, faktiskt. En av de... inte så matematiska eleverna kommer diskret fram och påpekar att jag kunde skrivit på ett mycket bättre sätt på whiteboarden - visar - så skulle alla lättare fattat. Suck och stön - han hade rätt och jag berömde mycket. Tur man har sina elever!

Glädjen är att inget blev filmat. Eländet är att filmen ska skickas till handledaren för analys. Slutligen visar det sig att just det eluttag vi använt, som en skänk från ovan?, var strömlöst just idag - för första gången. Kan det bli värre? Jo. Klart det kan. Tyckte i alla fall det räckte bra.

Efter detta en otroligt charm-, lukt- och kunskapstunn föreläsning på drygt tre timmar av en pastor... eh... sort från högskolan.

Tur att jag är snäll när jag sover.

Nä, jag sover aldrig.

Dagens bad - mindre än en timme sedan

En av oss ligger i, så att säga... Tre - fyra dopp senare är det bara på med kläderna och i väg, eftersom nästa grupp kommer för sin badtimme.

Det är kallt att gå på snön och isen så Samuels urvuxna skoltofflor får tjäna som badskor - de passar perfekt. Sanden silar in i skorna och känns när man går där naken på isen, endast iförd sitt badlakan.

Och nu är det nästan mörkt. Fort går solen ner.

En ganska vanlig vinterlördag

Jag tror alltid att jag måste göra något nyttigt. Samtidigt smiter jag hela tiden från det jag tror är det där nyttiga jag borde göra och gör det jag tycker är roligt. För det mesta innebär det läsning av någon sort - dagstidningen, något magasin med långa artiklar som jag stryker under i, böcker, böcker, böcker och en och annan lös dikt.

I morse serverade jag sonen en jätteportion mannagrynsgröt med hallonsylt - hans favoritfrukost just nu - och sedan kom hans pappa och hämtade honom för en dag i backarna i Flottsbro (fniss).

Firade vårsolen med att förstärka kastanjefärgen på mitt hår och begav mig sedan till Forum Nackas bibliotek där Svante Weyler skulle berätta hur man kunde veta vad som var bra litteratur. Som vanligt var det härligt att lyssna till denne vakne man med huvudet fullt av allt möjligt, både kunskap och åsikter. Jag håller inte med om allt han säger, men det vore ju rätt trist å andra sidan. Bl a pratade han om Imre Kertész, som han förlagt (och hittat igen) och som jag kommer att läsa framöver. Ska nog börja med Kaddisch för ett ofött barn eller Mannen utan öde. Någon som har läst dem och har något att säga om dem? Den senare är han första bok och känns skrämmande. Läste så många skildringar från och om koncentrationsläger som tonåring att jag inte vet om jag klarar fler. Men om de klarade att sitta där, så borde jag väl kunna läsa, tycker man.

Dags att bege sig till vinterbadet. Härligt att få doppa sig i en vak i solsken.


Och snart sitter jag här på balkongen och läser och samtalar litet med grannarna som hastar förbi. Snöhöjden på cykeln är värd att notera.

Livet rasar/rusar på...

Vem hinner skriva blogg när så mycket annat ska göras? Inte då jag i alla fall. Nu har jag sportlov och har en stund över, så då lägger jag ut ett par favoriter.

Det första är en skakig inspelning jag gjorde när Nacka Musikklasser gav en konsert i St Jacobs kyrka här i Stockholm förra veckan. Jag kunde ju inte lägga ut en film med alla som sjunger, så det fick bli med bara Samuel. Jag har frågat och fått lov av honom att lägga ut den. Det var sista gången han sjöng andra sopran, från och med nu sjunger han alt eftersom rösten börjat brytas.

Jo, jag fällde några tårar - de sjunger så vackert!

Det andra jag ville dela med mig av är vinterbadet. Här nedan sitter jag i plurret - visst syns det på min min att det är KALLT. I luften är det -14 grader. Ser att jag håller mig ordentligt i kanten. Gissar att hon som tog bilden frös så bilden blev suddig. Hon hade just doppat sig.

Läsning - och bad 5

Har legat och läst under förmiddagen. Läste ut Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, en feelgoodbok av Mary Anna Shaffer, som jag lånat av Kristina. Eller snarare som Kristina lånat mig. Skillnaden är om man begärt att få låna, då lånar man av - om utlånaren vill att man ska läsa boken och lånar ut den till en, utan att man begärt det, så lånar personen ut boken - enligt mig finns den distinktionen. I mitt huvud i alla fall, tveksamt om andra skulle hålla med, rent språkligt. Tala om sidospår...

Boken är är behaglig läsning, sorglig ibland, men mest drivs man vidare av stillsam nyfikenhet på personerna i den ovanliga romanen. Händelserna utspelar sig under och efter andra världskriget och är, i stort sett, skriven i brevform. Huvudpersonen är en författare, Juliet, som behöver en idé till en bok. Av olika anledningar reser hon till Guernsey, den lilla ön i Engelska kanalen där det mesta utspelar sig. Läsvärd.

Gårdagens kulturdel i SvD innehöll en lång artikel om Neil Gaiman, en av mina favoritförfattare, med anledning av att hans The Graveyard book, nu kommit på svenska. Samuel fick den i julklapp julen 2008 av sin pappa och jag läste den också då. Älskade den förstås, precis som nästan allt annat Gaiman skrivit. Kyrkogårdsboken blev titeln på svenska. I motsats till sitt namn tycker jag det i slutänden är en varm bok om livets styrka.

Dagens kulturdel innehöll en intressant artikel om Yvonne Hirdman, som varit professor i kvinnohistoria vid Göteborgs universitet och professor i genushistoria vid Stockholms universitet. Hon har skrivit en bok, Den röda grevinnan, om sin mamma. Det är en bok jag ska lägga till på min läslista. Av någon anledning blev bilden väldigt liten här nedan, men det förminskar ju inte innehållet på något sätt...

Vinterbad igår, som vanligt numer på lördagarna. Trots en enorm trötthet gick jag och badade - kände mig förstås piggare efteråt. Det gör man!

Utsikt genom bastufönstret.

Vaken denna gång - litet halare än förra veckan att ta sig fram till doppet igår.

Hatt-baby!

Samuel sjunger de märkligaste rader emellanåt - "man kan knarka och hamna i tv" sjöng han i dag när jag kom hem. Låtar på främmande språk, som "översätts" utifrån hur de låter, är en lustig språklig rappakalja. Lyssna på Youtubeklippet.

Vinterbad 4711

På väg över bron till Restaurangholmen och b-a-d-e-t. Himla tjatiga inlägg...

Vaken! Fint utsågad som ett hjärta, vilket knappt syns längre. Isstyckena som vindskydd... Mycket fint! Klockan är bra precis 16.00.

En stund senare var det alldeles mörkt, men otroligt skönt att doppa sig i det kalla vattnet - efter en stund i bastun förstås. Lägg märke till den fina staven som sitter i isen, så man kan hålla i sig när man stiger ner i vattnet. Handduken slängde jag bara på isen invid vaken. Vattnet nådde mig strax ovanför knäna, perfekt att bara sätta sig ner så är man doppad.

Det vita i mitten är omröraren som bubblar upp vattnet i en liten kaskad.

Idag doppade jag mig tre gånger - obeskrivligt skönt!

Glädjeämnen en januarimorgon

Här lutar jag mig mot hopknölade kuddar när jag läser min morgonlektyr, som kan vara en bok eller morgontidningen.

Nedan en av de dikter som gladde mig i morse. Den är skriven av Florence Vilén, en välbeläst dam (googlar man henne så hittar man flera sidor med exempel på vad hon presterat under åren - mycket som är spännande) med många strängar på sin lyra. Hon är både romantisk och rått livsrealistisk. Dikten är ur hennes senaste bok Purpurpränt, som jag fick, dedicerad, av henne här om kvällen efter en trevlig och tämligen litterär middag hos en gemensam vän.

Känner igen mig när jag läser dikten. Kanske ska man inte vara helt ung för att uppskatta eller förstå den...

Utsikt när jag lutar mig mot de hopknölade kuddarna - Samir i djup sömn vid sängens fotända, och den vackra linnekretongen som är överdel på pläden vännen Siri sytt till mig i present för flera år sedan. Mitt älsklingstyg!

Samuels 1800-talsked i silver, som jag använder för att röra om i mitt kaffe. Den har han fått av sin farmor Åsa. Den är så otroligt välgjord och behaglig att hålla i handen - smäcker och lätt. Varje gång jag håller den i handen gläds jag åt det perfekt avvägda arbetet, bland det vackraste och enklaste jag sett. Jag skulle gärna vilja veta vem som gjort den.

Tillägg: Har hittat ett papper som medföljde skeden. Den är gjord av Nils Lundholm, som 1811 var gesäll i Arboga och blev mästare i Lindesberg 1821. NL som syns i stämpeln är alltså hans initialer.

Se bara den lilla randen (den har säkerligen ett namn) som markerar övergången mellan skaftet och den kupade delen. Subtilt. Och på skaftets yttre del finns den andra utsmyckningen, silverstämplarna. Inte gillar jag uttrycket Less is more, men i detta fall stämmer det.

Vill man istället för att njuta av glädjeämnen gråta en skvätt, kan man lyssna till denna sång, här rent och chosefritt framförd av Thåström. De spelade den på P2 för en stund sedan och som vanligt... Tja, lyssna och se vad som händer.

Fredagsmys

Jag hör härliga skratt utifrån korridoren. Ungar som inte kan hålla sig, inte kan kontrollera sitt skratt - härligt! Fullt av liv.

Med jämna mellanrum hör jag hantverkarna som håller på att modernisera fläktsystemet. Det dammar, surrar och kylan smiter in genom de stora borrade hålen i ytterväggarna.

Kollegerna dräller in med fredagslyckan lysande i ansiktet, litet småprat, en kopp kaffe, knappande på datorer och skratt åt fredagshistorierna som utbryter precis när lektionerna är slut.

Själv ska jag hämta Samuel och två av hans kompisar, som ska sova över hos en av dem. Ska bjuda dem alla tre på McDonalds efter att ha fått följande SMS från Samuel nyss: Jaehungri´.

Vinterbad 3 - tusan, vad kallt!

Johodå, vinterbadade idag med. Njae, badade... Satte mig ner och stänkte kallvatten över mig. Alldeles vid iskanten.

Det var nog inte så kallt som jag trodde, det var mest inne i huvudet det trodde att det var så himla farlig, för att det var -11 grader i luften. Iskanten var bara ett par decimeter bort. Nästa gång ska jag försöka vara litet modigare och doppa mig ordentligt.

Idag var det bara Kerstin och jag som vågade oss till badet. Lyxigt! Men oj, så trött man blir efteråt.

Gott Nytt År!

Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden långt därborta i grådiset - ser ut som en raket. Promenaden i dag, med Kerstin, ledde oss till kyrkan. Kvinnan nedanför, ca 7 cm hög, är utsmyckning på en av de tunga bronsdörrarna. Jag är mycket förtjust i henne, riktigt varför vet jag inte, men det hade man säkert kunnat fråga farbror Freud om. Jag tror hon bådar gott inför det nya året, 2010!

Gott Nytt År, där ute!

Grå promenad runt Restaurangholmen

En knapp timmes promenad runt Restaurangholmen med Kerstin - vi tog oss in på herrbadet, där vi badar vinterbad varje lördag numer, och tog några bilder där med.

Först möter man Alice Babs, när man gått över bron till holmen.

Under vattnet ser man en av omrörarna, som finns där för att vattnet inte ska frysa. Man ser iskanten strax bortom - det blir ett kallt dopp på lördag. Trappan är gräslig, hal och iskall. Jag vågar inte släppa räcket en sekund medan jag går ner till vattnet.

Jag tänker på indianer, när jag ser observatoriets båda kupoler. Där har jag skådat stjärnor och måne många gånger.

A propos kallt om fötterna...

Vinterbad 2

Kom nyss hem från dagens vinterbad. På Restaurangholmen - det gula som syns längst bort är herrbadet där bastun står varm och väntar. Vad som inte är varmt är vattnet.

Jag lånade ett par badskor, vanliga flip-flops, och hade dem på mig ända ner i vattnet och då gick det bättre. Det gör så otroligt ont i fötterna av kylan annars.

Tappade fullständigt andan andra gången jag gick ner i vattnet idag. Doppade mig inte, men hällde vatten över mig både på fram- och baksidan. Efteråt satt jag på en bänk ute i kylan, inlindad i min handduk och bara njöt och pratade med Kerstin, som också är körkompis i andraalten. Känner mig tio gånger piggare nu än när jag var på väg till badet.

Nästa lördag är jag medlem i badklubben, eller vad det heter. Härligt! Kommer att bada varje lördag hela vintern!

På hemvägen snöade det småspik som när den landat blev så här vacker på buskarna.

Och hemma satt Samuel med kompisen Alex i soffan och spelade Wii och hojtade. Jag tittade på de rena vita tulpanerna och satte mig för att skriva detta, innan gossebarnen får hemgjorda hamburgare till middag.

Har man, just nu, ett bra liv eller...?!

God Jul, eller nåt ditåt

Så här ser de flesta av våra paket ut i år - pepparkakstema. Vi brukar hitta på litet olika teman. Jag gillar att göra paket.

Dock är jag mindre förtjust i själva julen. Bilderna nedan är från min nattliga promenad , den jag tog för att lugna ner min starka antijulkänsla, ja, jag använde betydligt starkare ord när jag mumlade för mig själv under promenaden. Någon i radion sa i morse "inte riktigt i harmoni med julen". Så eufemistiskt man ju uttrycka sig. Hon önskade, i P2, en vanlig julsång omkomponerad av Schnittke - passade utmärkt med sitt dissonanta tonspråk för oss som inte riktigt är i harmoni... eller som en av mina elever uttryckte sig när jag frågade varför han inte var ute och kastade snöboll som alla de andra barnen: "Äh, det e´inte min grejj!" Nä, just det, julen e inte min grejj! Men Bachs Juloratorium lyssnar jag med nöje på alla fall!

Trots allt tillönskar jag er alla en fridfull jul! Litet hyfs har jag - väl.

Vår oplogade gata mitt i natten - tyst och lugnt, ingen julhysteri här inte.

Grannens julpyntade balkong.

Kalenderarbetet fortskrider

Samuel i mössan jag virkat efter hans val av färg och form. Den förra var också Samuels val.

Gamla mössan, 2007.

Denna bild tog jag under de drygt fem minuter solen tittade fram i måndags när jag hämtade Samuel hos hans pappa. De där korta gyllene solglimtarna i det vitgrå gör mig så lycklig. Jag ler varje gång.

Har tittat in hos några med vackra och pyntade hem - pust. Det är väl bara att glädjas åt att en del har det i fingrarna, ja, eller har intresse av att lägga ner tid för att få det riktigt sammanhängande och vackert. Som Lisas torp t ex. Vackert!

April månads bild i vår Åsa-kalender ovan - de små prickarna är guldglitter - det syns dåligt på bilden här.

Samuel och jag har pysslat med farmor Åsas kalender - nu har vi bara september och mars kvar... Det tar mycket mer tid än jag trott, men det har verkligen varit både kreativt och en övning i samarbete för Samuel och mig. Idétorka blev ett problem på slutet, så jag åkte iväg till lokala el-affären och plockade ut några nytagna bilder att sätta in. Tror det blir en bra blandning.

Vårdikter till månaden maj ovan och Samuels teckning december nedan.

Julpysseldag

Äntligen slut på konsertandet! I går var vi två körer som tillsammans hade julkonsert - en klockan 16 och en 19. Sedan sedvanligt julmingel i prästgården. Åsa, Samuels farmor, är med i kyrkokören och jag i kammarkören så en hel del sjöng vi ihop - det var extra roligt.

Idag blir det, också sedvanligt, julpyssel hos Åsa. Tänkte vila fram till dess, men när jag satt i sängen och läste SvD, lyssnade på P2 - Alltid på en söndag - och drack mitt morgonkaffe, såg jag den stora lönnkronan mot den vitgrå himlen. Kom på att Samuel och jag ju ska göra en kalender till Åsa (ska be henne låta bli att läsa min blogg före jul), så jag plockade fram papper och penna och gjorde en februaribild.

Gjorde en skiss av ett ljus och litet snirkel runt om och förslag på en text till december, som Samuel ska ansvara för att utforma - han blev arg som ett bi över den förfärliga texten... Aldrig i livet att han skulle använda den! Ongan har smak i alla fall!

Lucianäsduk anbefalles

Har kört Samuel till Berwaldhallen där musiklasserna ska ge två luciakonserter i kväll. Lyssnade på deras fina skiva "December" i bilen på vägen både dit och hem. På vägen dit hade jag dessutom Samuels röst som ackompanjemang.

Insåg att jag nog måste ta med stora näsduken till konserten i kväll.

Vinterbad och vinterspel

Har vinterbadat för första gången i mitt liv. Ja, så mycket vinter det nu är. Kallt i vattnet är det i alla fall. Det gjorde ont i fötterna och vaderna när jag gått ut så långt att det gick att doppa sig. I övrigt var det rätt skönt. Bastu krävdes förstås före. Kommer att bada varje lördag hela våren och nu fram till jul.

I det allra svartaste på bilden ligger det kalla, mörka vattnet och skvalpar.

Samuel har i kväll uppträtt med UFiS, Ungt Folk i Stockholm har jag för mig det betyder, ett folkmusikband med unga personer och två unga, duktiga lärare/ledare. Härlig och sprittande musik! Saxofonisten längst till vänster är Samuel - han är både lång och långhårig. Utanför bilden, till vänster om ledaren, hon med fiolen står ett tiotal med fiol, en med gitarr, en vid pianot och en ledare med dragspel.

Lugna dej mänska!

Kanske får jag lära mig att skriva kortare inlägg. För att hinna med allt jag gör, får jag göra de nödvändigaste nedslagen på varje plats - i sängen t ex. :-)

I morse körde jag Samuel till tåget vid 7.30. Han skulle till Värmland för att spela in ett tv-program om spöken. Det ska bli en serie program om skrivande - därför ska han och kompisen blogga om spökjakten.

Eftersom jag börjar mina lektioner kl 9.30 på tisdagar åkte jag hem och gjorde mig i ordning och åktes edan till jobbet. Där möttes jag av en vikarie, som sa att jag inte behövdes... Kom på att jag skulle på styrelsemöte (Lärarförbundet) och att det flyttats till en konferensgård en bit bort. Körde till Dieselverkstaden först för att hämta biljetter till en av Samuels konserter, hämta en bok som jag ska ha läst till bokcirkeln nästa torsdag.

Full rulle till kursgården, styrelsemöte till 12.00, lunch, iväg till jobbet igen, lektioner till 14.50, läsa och besvara mail till 16.00 (jo, det finns gott om mail), elevvårdskonferens till 17.10, full rulle till söder där styrelsen skulle träffas på en restaurang 17.30. Jösses. Hemma vid 21-tiden. Ovanligt tidigt.

Framåt midnatt har jag kommit i säng efter ihållande arbete hela dagarna och kvällarna, i veckor nu. Inte bra.

Men idag skippade jag inte det roliga i alla fall - middagen på restaurangen. Jag har mina kloka minuter.

Läsinfluensan

Wosh, så började jobbet och tiden för renovering blev minimal. Tiden för smitta blev maximal.

Wosh, så fick jag 40 graders feber, visserligen bara feber i 4 dagar och ont överallt, men sedan... Inte orka stå, inte tal om att gå. Ligga i sängen som en död fisk. Tant doktorn ordinerar vila. Jaha, så nu har jag legat platt i två veckor!!! Visserligen har jag lyckats läsa en hel del, men ingenting annat har ju blivit gjort. Kort promenad till kylskåpet, när jag väl ville äta liiite. Sedan viiila. Kort promenad till bokyllan, sedan vila. Löjligt!

Eftersom jag inte planerat läsningen fick det bli det jag, i renoveringsröran, lyckades greppa ur olika högar. Samuel har propsat på att jag ska läsa det han läser nu, vilket jag oftast gör - han har bra smak (ehh, jag tipsar ofta): The lightning thief, The Sea of Monsters och The Titan´s Curse, som handlar om en pojke som, enligt de skolor han blir utkastad från, har ADHD och dyslexi. Det visar sig att att han utan problem kan läsa gammalgrekiska - han är son till en av de tre stora grekiska gudarna, en half-blood. Riktigt spännande böcker! Jag lär mig en del om den grekiska gudavärlden på kuppen. Rick Riordan heter författaren och både Samuel och jag läser dem på engelska förstås. (De finns på svenska också nu.)

Förutom ovanstående tre har jag klämt Helena Henschens Hon älskade, en läsvärd bok både ur allmänbildningssynpunkt och för att historien är fantastisk. Språket är dessutom en fröjd! Har också läst Marie Hermanssons: Svampkungens son, Roslund/Hellströms: Flickan under gatan och är snart klar med Kerstin Ekmans Mordets praktik. Hermansons bok är en ok historia, går fort att läsa, lär inte lämna kvar så mycket i längden, Roslund/Hellströms deckare har ett språk som tilltalar mig. Ibland minutiösa beskrivningar av ställen, syner, dofter. Själva historien är en hyfsad deckare. Tyvärr kunde man rätt snart förstå slutet, men det kanske inte var det som var viktigt i just denna bok.

Kerstin Ekman bok, tja, jag brukar suga i mig hennes språk, de fantastiska beskrivningarna av naturen och människans tankar, men här är det s a s inte hon som skriver, utan en man. Njae. Men jag har en tredjedel kvar och ska diskutera den i min bokcirkel, så det kanske visar något jag missat hittills.

Nu ska jag samla krafter inför morgondagen - då SKA jag gå och jobba! Inte mer influensande nu. Basta!!